Mätt

Sushi till lunch. Det är fredag, minsann!

Jag är mätt dock. Jättemätt. För mätt.
Från i höstas när vi var rätt strikta på lchfen så har jag lärt mig hur det känns när man är lagom mätt. Fett-mätt. Det är väldigt behagligt. Man kan heller inte äta så mycket mer än tills man är lagom mätt, sen mår man illa på ett otrevligt vis (hm, nej, man kan inte må illa på andra sätt än otrevliga. Men det kan vara skillnader i helvetet liksom.)
Hur som helst, när man äter kolhydratrik mat så blir man ju egentligen mer fullproppad än mätt. Jag känner mig mer däst och trött än mätt och belåten.
Ytterligare en fördel för lchf. Det är sannerligen bra skit det där. (Men så är det ju det där med daimen....)