Godissugen

Fördelen med Lchf är att man inte får nåt riktigt godissug. Alltså så där 'om-jag-inte-får-choklad-nu-på-en-gång-dör-jag-eller-börjar-grina'-sugen.
Efter ett par veckor är det faktiskt borta.

Det som däremot inte försvinner är det här med att unna sig och lyxa och mysa. Även om man kan goffa brieost till filmen eller skinkrullar till fikat så känns det inte så härligt göttigt som när man äter daim eller rulltårta.
Den känslan kan jag sakna. Guldkanten på vardagen liksom. Men - jag skojar till det med en kopp hallonte istället. (Det är inte ett dugg skojigt egentligen...)
Och tänker på att jag mår så mycket bättre och att humöret är stabilt (Ja, lite abstinens fortfarande, men det märks nästan inte alls. Tycker jag. Pära kan vara av en annan uppfattning.).


Nu ska här lagas baconomlett till middag.


Ja, lite sugen kan man såklart vara. Då kan man skriva ett blogginlägg om att man inte är sugen.